Jag har tidigare skrivit att jag sällan får onda kommentarer via blogg och instagram (max en i månaden), men nu har det faktiskt börjat komma lite elaka kommentarer titt som tätt då bloggen växt med ett antal tusen läsare på bara någon vecka. Jag är sällan arg. Jag är en väldigt glad person som vill sprida glädje och kärlek, peppa andra och stötta andra. Men imorse när jag skrollade igenom mobilen snabbt från sängen så rann det över och jag har nu kastat mig på datorn för att skriva ett ARGT inlägg för första gången i mitt liv. Dom flesta av er verkar vara helt fantastiska människor som kommer med feedback, tips, stöd och tankar men vissa av er verkar vara HELT SJUKA I HUVUDET. Jag är en tjej på 18 år, jag har precis vågat ta steget att flytta till en ny stad där jag inte känner någon, utom min egna lilla familj som hängde med. Jag saknar mina vänner och min familj VARJE dag. Jag känner mig vilsen och otrygg och jag saknar att ha ett eget hem som bara är MITT där jag kan känna mig trygg och veta att jag kan bo i så länge vi vill och så länge det behövs. Jag är stressad och har HUNDRA saker att tänka på. Vi har varit här i knappt två veckor och enda sedan vi kom hit har livet inneburit spring fram och tillbaka mellan olika banker, företag osv för att skriva på papper, lämna in papper, fixa med jobb osv. Jag är stressad och rädd men samtidigt förväntansfull, glad och lycklig över att vi äntligen tog steget från Umeå. När NI kommer in här och lämnar en ELAK eller SPYDIG kommentar om något, ex: ”det märks verkligen att du är ung som köper en jacka och bara använder den en gång, piiiinsamt” eller ”varför kan du inte hålla det du lovat?? du sa att du skulle svara på frågorna i helgen i en videoblogg?!?!” eller ”du verkar helt jävla dum i huvudet, jag hatar dig ditt äckel” DÅ känner jag att jag INTE vill blogga mer. Då känner jag att dom där 10% i mig som faktiskt är glad och förväntansfull över flytten också dör och jag känner mig ännu mer ensam, rädd och förtvivlad. NU är jag ärlig med er. Mitt liv verkar vara en dans på rosor och jag verkar vara ständigt glad – VILKET JAG OCKSÅ OFTAST ÄR. Men ALLT är nytt för mig nu. Jag hittar ingenstans, jag har precis fått ett nytt jobb, jag känner inte en själ, jag vet inte var något finns, jag vet inte vilka områden som är trygga, jag vet inte när vi kommer få förstahandskontrakt, jag vet egentligen INGENTING just nu. Jag känner mig lite smått vilsen och med spydiga och elaka kommentarer så känner jag verkligen att jag trycks ner till botten och bara vill gråta. Och JA jag tar åt mig av alla kommentarer. Även om jag kan skaka av mig dom så suger det till i magen och jag blir ledsen. Jag tänker ofta hur en människa kan sitta framför en dator och skriva det den just skrev? Har människan ingen moral, inga gränser eller är personen i fråga helt enkelt DUM I HUVUDET? Eller känner personen såhär om mig på riktigt? Tycker personen att jag är ful och äcklig? Eller är personen extremt avundsjuk och arg och måste trycka ner någon annan för att må bra själv? Jag vet inte. Och jag kommer aldrig få veta. För ni som gör mig illa gör det genom en anonym kommentar, genom en skärm. Ni är så skyddade som ni bara kan bli. NI är FEGA. NI är PINSAMMA. Jag har valt att blotta mig själv och mitt liv på internet. Det är ett val jag har gjort och jag ångrar det inte för fem öre då jag mött fantastiska människor och fått otroliga möjligheter i livet på grund av det. Jag har också fått inspireras och inspirerat andra. För mig är det guld värt. Det är min drivkraft. 

Jag tycker synd om er som sitter och kommenterar bloggares sidor med massor av ren SKIT. Har ni inget bättre för er? Ibland ser jag en kommentar som har regnat in vid 20.09 på en fredag och då kan jag inget annat än tycka SYND om dig som inte har något bättre för dig en fredag-kväll än att spy lite på min blogg och klaga och gnälla lite på mig. Men jag förstår att ingen vill vara med dig eller spendera sin fredag med dig om du gärna berättar att någon annan är ful och äcklig. Då kan du sitta där själv i ditt mörka rum, framför en dator och skriva skit till andra – det är väl det mest spännande som händer dig i ditt liv. Jag tycker att ni alla som sitter och är elaka och spydiga på min (eller andras bloggar) ska SÖKA HJÄLP. Det finns proffs som arbetar med sådana som er och hjälper er till en bättre självkänsla. Man behöver inte göra andra illa. Man tjänar ingenting på det. 

Jag HATAR mobbning. Det är det värsta jag vet. Alla föräldrar är så jävla starka, för att föda ett barn in i denna värld och veta att det finns folk som ER och alltid kommer att finnas – det är skrämmande. Jag gruvar mig själv inför den dagen. Jag vet hur mycket det kan suga till i magen när någon skriver något elakt om F. Och han är min MAN. Tänk då när vi får barn och jag måste försvara mitt egna barn mot elaka människor som inte har bättre för sig än att kommentera elakheter. Detta är också anledningen till att jag undviker så mycket bilder på mig själv. En STOR eloge till dom bloggare som sitter och tar emot ren SKIT dagligen om sitt utseende. Det hade brytit ner mig helt. Och det handlar inte om att jag har svag självkänsla, det handlar om att jag är en person som analyserar och funderar. Jag vill veta vem som har skrivit detta och varför. Jag vill ha svar. Men en anonym jävla fegis kan inte ge dig mer än ”du är så jävla ful och äcklig” – du får aldrig veta bakgrunden till dom orden. 

Och ni som sitter och väntar på svaren till frågestunden. Snälla ni, ni måste ju ha något bättre att göra än så. Hitta på något kul istället för att vänta och vänta. Nu menar jag inte att man inte kan vara förväntansfull över att en blogg man följer ska komma med något särskilt inlägg, missförstå mig INTE. Men just att sitta och skriva ELAKA kommentarer om att jag ”MÅSTE SVARA NUUUU” och att jag är dum i huvudet för att jag inte svarar ger inte mig någon vidare lust att svara alls och blotta mig ännu mer genom att visa mig själv i en video för er. Snälla försök att vara lite mer förstående och tänka efter. Jag har en man som jobbar hela dagarna som det ser ut just nu ,vilket innebär att alla hushålls-sysslor (tvätt, städ, disk, matlagning osv) tillfaller mig. Jag har också två små hundar att ta hand om. Jag är HELT NY i en NY stad och har befunnit mig här i knappt två veckor. Jag försöker få rätsida på allt och försöker lokalisera mig, fixa med papper, göra iordning allt som ska fixas och springa med kontrakt och liknande hit och dit. Samtidigt försöker jag lugna ner mig själv mitt i stressen – för det är mer att tänka på än vad ni kan ana. Och ja, svaren kommer! Men för tillfället så bor vi i princip i några påsar och hyr en lägenhet i tredje hand. Jag gör mitt bästa och jag vill att allt ska fungera och gå ihop. Jag hoppas att ni kan förstå lite bättre än så. Tänk efter en extra gång.

Jag kommer att stänga av kommentarsfunktionen på min blogg nu, för jag är så jävla trött på dessa elaka och spydiga ord från ANONYMA pinsamma och fega människor. Lägg den tiden som ni lägger på dessa kommentarer på att SÖKA hjälp istället. NI behöver det! Det värsta är att det alltid finns något troll kvar som går så långt att dom skapar en fake-användare på instagram bara för att fortsätta skriva elaka ord. Till er: NI ÄR PSYKOPATER. Sök ÄNNU MER HJÄLP. Och ni som faktiskt har gjort så har blivit blockade och kommer även att bli det i fortsättningen – men ja, ni kanske tycker att det är värt att göra ändå för ni hinner ju oftast skriva EN elak kommentar innan jag blockar er. 

Till er andra vill jag be OTROLIGT mycket om ursäkt för detta extremt otrevliga inlägg, men jag skakade verkligen av ilska när jag satte mig vid datorn. Dom allra flesta av er är så enormt fina och jag uppskattar varenda en av er. Ni är guld värda och jag älskar er allihop! Tack för att ni finns och förgyller min vardag, alltid stöttar och tipsar och kan hjälpa när det behövs som mest. Tänk att det finns så extremt mycket fina personer där ute också trots allt. Det ger mig livslusten tillbaka efter att ha insett hur mycket idioter som det finns därute. ALL KÄRLEK TILL ER. <3 Tusen kramar!