Kom hem från gymmet nyss och då åkte mannen direkt iväg för att träna han med. Ska redigera ett samarbete nu, ordna lite med tvätten och sedan slå in presenter till min lilla, stora tjej som fyller fyra år imorgon. Var tar tiden vägen?
När Z kommer hem så ska vi göra smoothie och gröt, se serie och sedan sova. Det slår mig gång på gång vilka kontraster vi har när vi är barnfria och när vi faktiskt har barnen. Älskar båda delarna av livet så mycket även om jag såklart hade önskat mina barn på heltid. Fördelen med halvtid är ju att man får ladda batterierna lite extra och lägga ett större fokus på sig själv och det man tycker om att göra. Längtar iallafall ihjäl mig till att vi får småttisar en vacker dag! Och jag är så glad över att jag fick bli såhär kär och att han dessutom har fått mig att känna att jag kan tänka mig att ha fler bebisar. Kände mig faktiskt väldigt klar efter mina två innan vi träffades som ni kanske vet. Och ju äldre dom blev ju mer kände jag mig färdig. Men ja.. Att se hur han är med mina barn, hur mycket ansvar han tar med allt, hur mycket barnen älskar honom och han älskar dom och bara i allmänhet hur fin vår vardag är när det kommer till familjelivet har verkligen fått mig att ändra mig. Så tack livet. Är verkligen så otroligt tacksam för allt och på precis rätt plats här och nu. Är bara så tillfreds så att det knappt går att beskriva med ord.
Hoppas att ni har haft en fin dag och får en mysig kväll! Kram/G
Kommentarer
Hej Gabriella! Du har en så stor blogg så jag skriver här för att se om någon annan varit i liknande situation?
Min man och jag blev äntligen gravida efter nästan 1 års försök och fick vår son E mars 21. Efter en fruktansvärd tid innan jag blev gravid, hela graviditeten och en riktig mardrömsförlossning kände jag att jag aldrig någonsin ville gå igenom det jag gjort igen och vi stannar på ett barn.
När vår lilla blev 6 månader fick jag ett sug men det försvann snabbt då jag direkt börjad emo psykiskt dåligt av att försöka bli gravid. Jag ringde kuratorn jag fick efter förlossningen som bad mig försöka lösa igenom förlossningen för att bearbeta. Jag mådde så dåligt. Jag känner av hela mitt hjärta att jag aldrig någonsin vill utsätta mig för något av det där igen. Rädslan är dock att jag har så sjukt dåliga erfarenhet av ensambarn. Bortskämda, ouppfostrade, skrikiga, lär sig inte samsas etc etc.
Nu är vi så kluvna och känner att vi enbart kommer försöka skaffa syskon för vår sons skull men att jag mest troligt kommer behöva vara sjukskriven både innan jag ens blir gravid, hela graviditeten och efter…
Finns här några som valt att ”bara” skaffa ett barn och känner sig nöjda? Vår son är hittills väldigt lätt att hanar göra med och är snart 1. Han skriker sällan, sitter genom midddgar etc och är lugn. Och vi känner även att vi haft sån tur med honom att vi knappt vågar chansa att skaffa ett till 😂
Åh, hoppas någon kan svara dig och komma med lite kloka ord här i kommentarsfältet!! KRAM till dig <3
Hej! Min man och jag har valt att skaffa 1 barn. Vårt barn är snart tonåring och det passar oss utmärkt att ”bara” ha hen. Hen är också nöjd med att inte ha syskon.
Jag älskar att ”skämma bort” med kärlek och tid och att ge vårt barn så mycket uppmärksamhet. Ångrar aldrig att vi inte skaffat fler.
Åh vad fint att höra! Upplever ni att hen fungerade bra med andra barn och samsas etc när hen var yngre? Jag är en sån som alltid planerar och har alltid sagt 2 barn och är rädd att ångra mig men som min man sa ja då får vi försöka med syskon då. Han är inte ens 1 men som sagt bara tanken av att gå igenom allt igen känns bara fruktansvärt
Hej!
Det har gått ganska bra med andra barn och att samsas. Det enda är nog att mitt barn alltid varit lite lillgammal. På ett gulligt sätt dock😊
Jag kan absolut rekommendera 1 barn. Jag sa också 2 barn när jag var yngre men ofta blir livet inte som man planerar och blir bra ändå!
Vi har ett barn som nu är 12 år. Hon är nog bortskämd, men beter sig långt ifrån bortskämt. Har aldrig haft svårt att dela med sig eller se andras behov. Däremot har hon ju inte under uppväxten vant sig vid stoj och stim (som ju lätt blir med flera barn), så hon kan tycka att det är rätt skönt när vi haft barn på besök och dom går hem. 😊
I och med att vi har ett barn har vi kunnat lägga mycket tid på henne och hennes aktiviteter, vilket jag tror att hon uppskattat. Jag tror att barn visserligen kan skämmas bort och bli odrägliga, men att det sällan handlar om huruvida du har syskon eller ej. Man kan ha tio syskon och bli odräglig.
Skulle va kul om du la upp lite mer om din träning och vilka övningar du gör.
Det kommer 😀 kram <3
Hur är livet och vardagen när ni har barnen vs när ni inte har barnen? Vilka är dom stora kontrasterna? 😃
Kram finaste
Kan skriva ett inlägg om det <3 kram!