Det bästa med att vara mamma är den kärleken man får varje dag. Den är så stark och så stor att man måste uppleva den själv för att förstå. Att få älska någon annan så som man älskar sina barn och bli älskad tillbaka är större än allt på jorden! Att få se sina barn utvecklas, formas till en egen liten människa med stor personlighet och stark vilja, att få mysa in sig i deras nacke när dom sover, känna deras små andetag, få ett lugn i hela kroppen som man inte trodde gick att få. Jag känner mig verkligen hemma sedan jag blev mamma. Det är verkligen så rätt som det kan bli och det finns ingenstans i världen jag hellre skulle vara än med och hos mina barn.

Det sämsta är att man har så mycket att förlora. Bara tanken på att något ont skulle hända dom, att dom skulle må dåligt, vara eller bli allvarligt sjuka, att någon kommer att såra dom en dag… Det är plötsligt helt nya känslor av rädsla och kring att vara orolig för någon som betyder allt för en. Ni ska bara veta hur många gånger jag har sagt till F att jag önskar att jag aldrig hade fått barn för att den där oron för dom är så förbannat skrämmande. Jag var på något sätt inte beredd på att dom skulle förändra hela mitt liv, ge det en helt ny mening och vända hela min värld upp och ner. Det är så himla stort men också så otroligt läskigt att ha barn. Man blir så skör och känslig men samtidigt starkare än någonsin och redo att göra allt oavsett vad och oavsett när.