..förutom att få en dotter med hjärtfel är att min pappa dog från oss och från mig år 2003. Jag tänker inte så mycket på det till vardags. Klart tankarna kommer ibland men det blir mer och mer sällan. Men när jag är vid graven så känns det som igår. Då kommer alla känslorna.. Kommer alltid tårar och det känns som om jag aldrig ska sluta gråta. Ibland känner jag ingenting och ibland så känner jag hela världen.. Det är så svårt att förklara för någon som inte vet. Hur det känns att förlora någon som man älskar, en värdefull person i ens liv.. Man undrar alltid hur det hade varit om denne hade funnits vid liv. Hade livet varit annorlunda? Var hade vi varit idag? Så mycket frågor och så få svar. Frågor vi aldrig kommer att få svar på. Min mamma säger alltid att Jason är så lik min pappa. Då blir jag stolt och rörd. Han kommer alltid att få leva vidare och jag vet att han vakar över oss.
Idag var vi på kyrkogården och det kom upp en del känslor som jag dock skakade av mig så fort jag kunde. Orkade inte vara ledsen idag.. Delade med mig av mer känslor förut här förresten om ni missat det.
Kommentarer
förstår helt din känsla, förlorade min pappa 2010 som tolvåring, undrar så ofta hur allt hade varit om han var kvar här hos oss. Saknaden är lika stor som då som nu, men man tänker mer sällan man gråter mindre, men när man väl gör det så kommer det ordentligt, Min storebror började ta droger direkt när vi fick reda på att pappa hade ett halv år kvar att leva, hur hade det varit om pappa hade varit frisk ? hade han tagit droger ? hade han blivit hemlös ? så många tankar och frågor men så tacksam att jag fick dom åren jag fick med min pappa, även om det bara var en kort stund. Livet är bra orättvist men även så fint i vissa stunder. kram på dig <3
Åh herregud 🙁 får ont i hjärtat 🙁 älskade du och ni <3 <3 du har så rätt.. Jag lider med dig och beklagar verkligen er sorg.. <3
Jag förstår hur du känner! 💕 jag förlorade mim pappa 2011 och de gör lika ont att besöka graven! Han är så saknad och önskar så a5t han fick träffa min dotter! Men vet att han är med oss! En klen tröst men de hjälper! 💕
Åh fina du 🙁 <3 ja, det är ju så.. KRAM
Förstår känslan ❤️ förlorade min pappa förra året och smärtan är obeskrivlig. Han var verkligen min bästa vän och vi pratades vid eller träffades varje dag. Är så galet tomt och ensamt utan honom men försöker tänka på alla 28 åren jag fick med honom och har så många fantastiska minnen.
Att förlora en nära är verkligen fruktansvärt.
Massa kramar till dig❤️
Förstår dig helt.. 🙁 skickar en jättekram till dig <3
Varför dog han? <3
Vi vet inte 🙁
Kan inte ens föreställa mig hur det känns att förlora en förälder. Man önskar man kunde skriva något som gör att det känns bättre, tröstar eller hjälper. Men det går ju inte. Beklagar verkligen din sorg <3 Massa kramar
Det är fruktansvärt <3 tack för omtanken,kram
Det är så intessant och hjälper verkligen för mig att läsa om andra som förlorat föräldrar ungt och hur det påverkar dem idag. Det får mig lite lugnare att få se vad framtiden håller för mig på ett ungefär iaf.. Jag är 17 år gammal och min pappa dog för mindre än 1 år sedan. Och jag vet att denna sorg aldrig kommer lämna mig.. Men det skönt att höra att man i alla fall inte tänker på det varje dag när åren gått, även fast det fortfarande såklart gör ont ibland.
Åh älskade du <3 tiden läker inte såren men det BLIR BÄTTRE! Det blir enklare.. Lovar <3 <3 skickar massor med kramar.. Du är stark
Ååå! Sorgen att ens barn inte ska lära känna sin morfar är något jag tänker på varje dag…. och som du säkert också tänker mkt på ju äldre de blir! Min Pappa dog framför ögonen på mig å mina syskon& mamma för ett år sen väldigt plötsligt…. trodde aldrig jag skulle sluta gråta. Prata med dina barn om honom ett litet tips…. ofta frågar jag mina barn var är morfar… i himmelen å då blir man genast varm i hjärtat att veta att han har det bättre nu å att vi en dag kommer att ses igen. Älskade pappa & morfar. (Mina barn är 2…. så kommer inte komma ihåg honom)
NEJ FY 🙁 Ja, det är hemskt 🙁 hjärtat gör ont av tankarna.. Jag har ju en bonuspappa som varit med sedan jag var liten så han är morfar för barnen <3 men kommer att berätta om morfar i himlen med sen <3 Skickar en stor kram till dig. Du är stark!! <3
Så fint skrivet, saknar min pappa också 💖
Förstår dig 🙁 kram<3
Förstår dig precis! Min mamma dog när jag va 12 år gammal o min pappa när jag va 20🙁 Har så blandade känslor när jag tänker på dom. Jag är ledssen för att min dotter aldrig får träffa sina morföräldrar, ledssen för att mamma o pappa alrig får träffa sina barnbarn, men samtidigt är jag uppväxt i ett alkoholmissbruk så jag vet inte hur saker hade sett ut idag om de levt…Jag älskar mamma o pappa otroligt mycket samtidig som jag kan bli så förbannad på dem! För mig är det obegripligt hur man kan bete sig som dom när man har barn?! Har själv slutat dricka alkohol helt o hållet sen jag fick barn. Hoppas du har en riktigt bra relation med din mamma o fina minnan av din pappa💕💕💕
Kram❤❤❤
Herregud 🙁 Jag beklagar din sorg.. STARKA DU!! Vad du varit igenom mycket.. <3 <3 skickar all kärlek till dig och förstår verkligen dina tankar. Som tur är så har jag det. Det är tacksamt. Och fint att kunna prata om honom med med någon som också minns. <3 kram
Åh, stor kram! Kan inte ens föreställa mig <3
KRAM fina <3
Den känslan och sorgen finns där för mig också, klumpen i min mage och halsen kommer så fort jag läser detta inlägg. Min älskade älskade Pappa förlorade kampen emot cancern 2010. Det är liksom snart 9 år sedan… när jag tänker på att det är 9 år så frågar jag mig själv hur jag har klarat av 9 år utan honom ?! Bara det är så konstigt, på dessa 9 år har så mycket hänt, jag har tagit studenten, flyttat hemifrån, skaffat en helt fantastisk kille som jag vet att min pappa hade älskat, jag har förlovat mig och jag har gått igenom en graviditet som gav mig min älskade Son Milo. Min pappa han är morfar, jag vet att han är så himla stolt över mig och min familj och att han finns där och vakar över oss men att Milo aldrig kommer att få träffa sin morfar det gör så ont som det kan göra. Jag vet inte alls vad jag ville säga med denna kommentaren mer än att säga att du är INTE ensam Gabriella. Om du vill prata om detta med någon som verkligen förstår så lyssnar jag gärna och delar med mig av min historia också. Jag förstår vad du menar med att det är svårt att verkligen förklara för någon som inte varit med om något liknande. Kram till oss, vem vet våra pappor kanske sitter där uppe tillsammans och ser ner på oss. 😊❤
Åh vännen 🙁 får ont i magen av att läsa din text. Kärleken lyser igenom 🙁 Ja, tiden går för snabbt.. 🙁 och tiden läker inte såren men det blir ju lite, lite enklare iallafall.. 🙁 Din pappa ser dig och allt du åstadkommit. Han är stolt och han är med dig hela tiden <3 <3 jag försöker tänka så och då blir det lite lättare. TACK <3 du är inte heller ensam.. Även om man känner sig ensammast i världen i det hela ibland. Massor med kärlek <3<3 Du är stark!!!!
Kan du inte lägga ut mer inlägg om vad för övningar du gör när du tränar!
Jo det kommer 😀 kram
Känslan av att förlora någon man älskar är fruktansvärd. Förlorade min mamma för 8 år sen i år. Förutom sorgen att aldrig mer få se, prata med henne eller bara krama henne. Så är sorgen av att mina barn aldrig får lära känna sin mormor större. För jag vet att hon hade älskat dem så innerligt och dem i sin tur henne.
Tiden läker inga sår, den är en ständig påminnelse på vad man aldrig kommer få tillbaka ❤