Jag har verkligen hamnat i en svacka. Försöker peppa mig själv till att göra nästkommande dag bättre men på något vis är jag ändå stressad och orolig i hela mig just nu. Vet inte ens varför men jag tror faktiskt att det är för att jag sätter så hög press på mig själv i kombination med att det har hänt så mycket under det senaste halvåret. Och som jag skrev för någon dag sedan så är jag oftast en väldigt positiv person MEN när jag väl hamnar i en negativ spiral så har jag svårt att komma ur dom tankarna. Jag övertänker saker, oroar mig, blir ledsen, stressad, funderar över allt det jobbiga i livet.. Och så har vår lilla tjej varit både förkyld och haft tänder på gång så hon har haft det lite jobbigt. Har burit på henne större delen av dagarna och haft henne nära. Och fy så rädd jag blir direkt när hon har det jobbigt.. Ni andra som har barn som är mer utsatta på något vis vet nog precis vad jag pratar om medan många andra kanske tycker det låter fjantigt. Men man oroar sig EXTRA mycket när man har ett barn som ex. har hjärtfel. Allt blir så stort och läskigt då. Man är rädd att dom ska bli sämre, att dom inte ska orka med… Nej huva.
Jag är så otroligt glad och tacksam över allt jag har men det känns som om jag låter tankarna ta över lite för mycket ibland. Och sedan Jolie föddes började jag också plötsligt känna mig ”dödlig”. Nu tänker jag liksom inte ”det händer inte oss” utan snarare tvärtom. Blir orolig jämt och ständigt och tänker att något ska hända oss, är F lite sen hem från affären tänker jag direkt det värsta, ”tänk om jag har cancer”, tänk om Jason blir allvarligt sjuk? Jag har förändrats så mycket detta år. Det är så mycket som har hänt och det är mycket nya känslor som har skapats i mig på något vis. Jag är mer tacksam mot livet än någonsin och samtidigt mer rädd än någonsin att något ska hända någon jag älskar. Och jag lägger faktiskt onödigt mycket av min tid till att oroa mig över saker.
Och denna svacka jag har varit i dom senaste dagarna har varit så dryg.. Har varit sur mot F, haft sämre tålamod med Jason och Jolie, kunnat gråta bara sådär, känt mig stressad, ledsen och haft ont i magen. Imorgon är en ny dag och då testar vi att ta nya tag igen. Jag måste verkligen lära mig att inte vara så hård mot mig själv och stressa ner. Påminna mig själv om jag inte är mer än människa och att jag duger som jag är. Påminna mig själv om att tvätt och städning inte är så viktigt, påminna mig själv om att vara här och nu. Att försöka att inte oroa mig för saker för det hjälper ju ändå inte… Jag har blivit så mycket bättre på detta än tidigare men har fortfarande en lång väg att gå.
Kram på er fina. Var rädda om er. Det finns ju faktiskt bara en av just DIG. <3
Kommentarer
Styrke kramar du är så stark <3
Kram fina du <3
Kram <3!!
Kram fina <3
Styrke kramar!
KRAM <3
Det är starkt av dig att gång på gång dela med dig av dina tankar och känslor kring Jolies hjärtfel, och att du faktiskt orkar skriva om det. Jag har en själv en liten son som fick spendera sin första månad på sjukhus och hade verkligen ingen som helst lust eller energi att interagera med omvärlden (annat än med familj och vänner). Du verkar vara en så vettig och fin person med en så himla mysig familj. Orkar du inte blogga så gör inte det utan lägg din energi på att umgås med familjen och nära och kära. Som du skriver, det finns bara en som du och ta hand om dig. ❤️
KRAM fina Emelie <3 tack för så otroligt snälla ord. Är så glad att du uppfattar mig så!! Kärlek till dig och du har helt rätt <3 ska ta lite extra ledigt och bara mysa med familjen i sommar!<3
Åh jag förstår preciiis hur du tänker! Jag fick barn för 1,5 år sen och jag är orolig konstant för allt, så fort det är minsta lilla med honom tror jag alltid det värsta. Men inte bara när det gäller honom. Jag hade ont i armen häromdagen och såklart så hade jag ju ALS ett par dagar tills jag kom till sjukgymnasten och de va såklart bara en överansträngd arm.. men det är SÅ jobbigt att lägga energi på saker som tänk om och att alltid tro det värsta. Jag har alltid varit en orolig själ men det blir verkligen miljoner gånger värre när man får barn.. Men det är skönt att höra att man inte är själv, kämpa på! Du är aldrig ensam ❤️
Förstår dig precis.. <3 ja, det är ju så!! Livet är så skört och det är så lätt att oroa sig. Speciellt om man kanske varit med om något traumatiskt eller så. Skickar en stor kram till dig <3 skönt att man inte är ensam! <3
Åå fina du! Jag hör att du har det jobbigt. Såklart är det bara en svacka, men det kan vara nog så jobbigt. Du kanske skulle må bra av att gå och prata med någon? Jag vet att du får superbra stöttning hos din man men ibland kan behöva lite expertråd och verktyg för att ta sig ur negativa tankar. Stor kram, du är en kämpe❤️
Tack snälla för din omtanke <3 stor kram!
BVC kanske kan hjälpa dig att prata med någon <3 Låter som att det kan hjälpa <3 Var rädd om dig!
Tack Johanna <3 kram
Du är så himla fin och förstår precis vad du menar. Jag har också ångest och tror alltid det värsta. Jag gick KBT terapi för det och det har blivit mycket bättre. Inte helt såklart men så att jag kan hantera det. Är också en som tänker så himla mycket hela tiden. Hoppas du känner dej ok snart. Om du tänker tillbaka så hoppas jag att du ser det jag ser – att du är en otroligt stark kvinna med så mycket kärlek i sej. Kram på dej ❤️
Men fina du <3 tack snälla!! Du anar inte hur mycket dina ord betyder för mig!! Kanske ska prova det ändå, tack för tips, kram <3
Känner igen mig SÅ VÄL. Våran bebis föddes också med hjärtfel. Vi bodde på sjukhus i över en månad och kom hem för en månad sen. Livet har gått i ett sen dess med tanke på storebror. Den senaste veckan har varit skit. Jag är ledsen för ingenting, dåligt tålamod osv. Och känner exakt samma du. Det här med att först tänka att det inte händer oss, men att efter att lillebror föddes så kanske ALLT händer oss istället.
Jag har aldrig varit en nojig mamma, men nu är jag det hela tiden. Det tär på en som bara den.
Känner verkligen för dig ❤️
Styrka och kärlek till dig och ditt underbara barn ❤🙏
Åh herregud 🙁 <3 vet precis vad ni gått igenom.. Den där skräcken, rädslan, ovissheten.. Hoppas ni mår bra idag <3 skickar en stor varm kram!! Ni är kämpar! Och ni är långt ifrån ensamma. Glöm aldrig vilken fantastisk mamma du är till dina barn. Det är ett under att man ens orkar stå på benen när den man älskar mest på något vis är sjuk eller har något "fel".. Ha inte för höga krav på dig själv <3 <3 kram igen!!
Kram<3 du kanske ska gå å prata med någon? Kan ju vara skönt att få ventilera dessa tankar med någon professionell. Så kanske du kan få lite verktyg hur du ska ta dig ur de negativa tankespiralerna.
Tack för omtanken och tips <3 kram fina!
Massor med kramar till dig, fina Gabriella.
Jsg själv är världens höns mamma och så fort barnen blir sjuk tänker jag också det värsta och blir så rädd. Förstår att det måste kännas extra mycket rädsla för Jolie.
<3
Kram tillbaka fina du <3 och tack för omtanken och förståelsen. <3
Åh! Känner sååå igen mig… Men du, det räcker att du är du! Du är bra nog ändå fast du gråter, är mer arg. Det är bara just nu. Det går över. Man måste få känna ALLA känslor. Ge dig lite lugn å ro. Blogga inte på helgen (om du ens gör det??), ha lite sommarlov med kanske färre inlägg per dag. Vi finns ju kvar❤️❤️
Fina du <3 <3 <3 tack snälla!! Behövde läsa det där. Ska ta massor med ledigt i sommar med familjen. KRAM
Stor kram till dig! 💗 Alla har vi svackor ibland, och det får man ha! Jag tycker inte att det är konstigt alls att du reagerar som du gör på det ni varit med om i det senaste. Jag hoppas bara att du kan ta dig ur det, för du är grym! En så fin människa och en stor inspiration! Kram igen! 💗
SÅ sant <3 och TACK för så enormt fina ord. Dom lyfter mig massor <3 kärlek till dig!
Kärlek till dig Gabriella. Du är starkare än du tror ❤️❤️🙏🏻
Kärlek tillbaka <3 tack fina du!
Massor med kramar till dig fina du! ❤️ Känner igen mig såå mycket, kände exakt så för några månader sedan men jag tycker sår i efterhand att det var så bra, det fick mig att stanna upp och reflektera över vad som är viktigt och inte bara ”köra på” utan att stanna upp och se det fina i livet. Och kom ihåg, vi måste ha svackor i livet annars hade vi aldrig uppskattat de fina stunderna i livet ☺️🙏 Massor med kramar till dig igen ❤️
KRAM tillbaka <3 och tack snälla för värmande och peppande ord. SÅ sant <3
Jag känner igen det här Såå väl. Har alltid varit en tänkare och oroar mig mycket. Sedan gick min styvpappa bort i en bilolycka för snart två år sedan, och det har verkligen satt sina spår. Precis som du skriver så känner man sig helt plötsligt så dödlig, varje gång sambon åker till jobbet är jag fruktansvärt orolig och han måste skriva att han kommit fram varje morgon, så fort han glömmer eller har något på jobbet som upptar tid direkt så han inte får möjlighet att skriva så blir jag jättenojig och skriver tillbaka, eller så ringer jag honom direkt.. Känns inte hälsosamt, men vet inte heller vad man gör åt sådant. Stor kram till dig ❤️
Åh fy 🙁 Jag har själv förlorat min pappa så vet precis hur det är… 🙁 skickar en stor varm kram till dig!! Du är långt ifrån ensam i dina känslor och det är helt mänskligt att känna så efter att ha varit med om en traumatisk händelse.. KRAM <3
Du är så klok för att vara så ung!
Mogen!
Du förtjänar lite semester från bloggen, vi finns kvar när du kommer tillbaka, du är unik!
Älskar din blogg! Finns ingen som den 🙂
Ta hand om dig. Livet är det viktigaste!
Kram
Men alltså tack <3 <3 betyder så mycket att få läsa dina snälla ord. STOR kram och all kärlek. I sommar unnar jag mig massor med ledig tid med familjen <3
Förstår att du har jättemycket och det låter hemskt jobbigt. Hopppas du mår bättre snart. Ett litet tips: överväg om det kan vara pms som ställer till det, notera i kalendern så ser du om dessa svackor har något gemensamt. Även om du inte haft pms tidigare så kan det komma med åren (det blir oftast värre ju äldre man blir). Skriver själv för att jag känner igen mig i känslorna och beteendet, även om man ä glad annars så blir ALLT värre under pms. Om man då redan har en del att kämpa med blir det liksom too much. Oavsett vad hoppas jag du mår bättre snart. <3
Tack snälla du <3 ja, det kanske är det! Tror dock inte det utan tror mest att det är en reaktion på allt jag varit med om nu på senaste med Jolie och sådär. Men det kan ju absolut vara som du säger! Tack för omtanken!! All kärlek till dig <3
Jag känner igen mig i dina orostankar. Jag minns väl att du pratade om din starka oro och att även tänka det värsta även innan Jolie föddes. Jag tror du har samma problematik som jag och det är en diagnos som heter ”GAD”. Det har självfallet blivit värre för dig med tanke på att det värsta hände. Dvs Jolies hjärtfel. Då fick dina katastroftankar rätt. Och så spär det på och blir värre.
Googla GAD. Ibland är det så skönt att få en diagnos på något som begränsar ens liv. Jag är 31 och det jag kan säga är att det är något som man får leva med men det kommer gå upp och ner hela livet. Det viktiga är att veta hur du ska hantera det med olika mentala verktyg. Stor kram från någon som vet precis hur det är!
Hej <3 åh, förstår. Har läst om den förr då jag har en bekant som har det. Tror inte att jag har det men tack snälla för omtanken fina du!! <3 Stor kram till dig och tack för förståelsen och kärleken. Betyder så enormt mycket! <3
Jobbigt! Känner igen mig i det du skriver. Det är lätt att fastna i oro och att sätta hög press på sig själv. Tack för ett fint inlägg och en mycket läsvärd blogg. Hoppas du mår bättre idag. Ta hand om dig ☺️. /Karin
Ja, det är så lätt att hamna där <3 kram och tack för fina ord <3
Hejsan! Du vågar sätta ord på dina känslor, bara det är väldigt insiktsfullt. Det finns hjälp att få, kanske kan det vara nåt? Terapi, psykolog mm som kan vara till stor hjälp när livet känns lite extra kämpigt. Lycka till med ert husprojekt, hoppas ni får en härlig sommar med barnen! Och tack för en fin blogg!!
Tack snälla du för omtanken <3 och tack!! Ha en underbar sommar du med <3
Hej vännen, läser din text och känner igen mig helt. Än idag kan jag få dessa känslor och nu är det snart 4 år sen Khloe hade sin tumör.
Förr satt jag som du och undrade varför jag mådde så dåligt ibland. Nu vet jag att den svåra tiden skapade ett stort ärr på mitt hjärtat och den smärtan kommer tillbaka ibland. Först rädsla, ilska, sen kommer ångest, sorg och tacksamhet ❤
Tack fina ❤️ tror att det är svårt att förstå om man inte varit där själv.. hennes hjärtfel är verkligen det värsta som har hänt mig och samtidigt så är det bästa som hänt att hon kom till oss. Man ser livet på ett helt annat vis men som du säger kommer det också med väldigt mycket andra känslor såklart. Stor kram till er ❤️ ni är riktiga krigare ❤️
Tack, och det är du också, en riktig krigar mamma, en underbar mamma som gör allt för sitt barn. Få inte skuldkänslor när svackorna kommer, dom behövs för att bearbeta dig själv. Självklart har älskade Jolie gått igenom något hemskt, något som absolut inget barn ska behöva gå igenom. Glöm dock inte att du också gått igenom någonting exremt traumatiskt. Någonting man alltid vet är att det tillslut går över. Stor kram ❤
KRAM till dig <3
Det blir bättre!
Ett tips är att inleda varje dag med att le i 5 minuter i sträck. Du FÅR INTE sluta le, utan du ska le konstant i 5 minuter. Detta kommer påverka din dag positivt <3
P.S. Hade varit otroligt tacksam om du ville titta på https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=9-NIRcJefxw och berätta vad du tycker. Det är första dagarna från vår första resa med vår lilla bebis.
Vill ge dig en kram! Usch, för oro och ångest och att inte känna igen sig själv. Att kombinera dessa känslor med föräldralivet är inte helt lätt. <3 Jag tänker att ni har gått igenom mycket den senaste tiden med husbygge, födelse, flytt och beskedet om er underbara dotters hjärtfel. Jag tänker att det kanske kommer ifatt en del känslor som du inte hunnit bearbeta (tänker fritt nu och kan ju ha helt fel, är ingen expert och har ju inte full insyn i ditt liv) och att det är mänskligt. Jag hoppas du kan släppa måsten, de som inte egentligen är viktiga utan kan fokusera på det nödvändigaste och viktigaste – dig själv och familjen. Ta stöd och be om hjälp (om du har möjlighet). Kanske du kan få en timme att bara dra täcket över huvudet och vara helt själv, tillåta dig gå i myskläder, ringa en vän, släppa det som har med huset att göra eller kanske få fixa en stund helt ostört om DET exempelvis är något som skulle hjälpa, Vad nu än DU behöver. Jag tycker du verkar helt fantastisk, både som mamma och människa. Du formulerat dig så bra och har en så varm ton mot dina läsare i kommentarsfältet. Var rädd om dig. Sänk kraven och tilllåt dig vara ledsen, samt be om och ta emot hjälp om det finns möjlighet. Det finns ingen skam i att känna sig skör. Kram
Ja, det är ju så.. <3 <3 tack snälla du för så fina och varma ord och omtanken!! <3 <3 ska göra det. Och du har helt rätt i det du skriver. Finns inte minsta skam i det och vi är nog alla där ibland, kram!
Bra tips 🙂 får kika på den framöver! Tack för länk <3 stor kram
I största uppriktiga välmening, kanske terapisamtal skulle hjälpa dig? När jag var modig så testade jag på KBT och det hjälpte mig enormt, direkt, i hur jag ska tänka, bryta tankemönster, inte överanalysera saker o läsa in så mkt.. Kort sagt tyckte jag det hjälpte mig väldigt mkt o jag kan ångra att jag inte vågat söka mig till något sådant tidigare! Att bara få prata av sig, om det innersta läskiga, o ha nån utomstående, oberörd, opartisk, som lyssnar och förstår, och kan hjälpa en bringa lite reda i jobbiga tankar. Även när en jobbig incident hände på mitt jobb tog jag rådet att gå till samtal hos Företagshälsan och det hjälpte mig hantera och bearbeta händelsen så bra, jobba med mina tankar och bättre förbereda mig på liknande. Ja, det rekommenderas starkt iaf 🙂 Man kör slut på sig i att vilja vara stark o klara sig själv, men det är så skönt att våga be om hjälp o ta emot det 🙂 <3
Tack fr din omtanke fina du <3 <3 du har så rätt i att man ska söka samtalshjälp om det behövs. Stor kram och verkligen jättetack för allt stöd <3
Usch såna tankar är så jobbiga och tar så mycket ifrån en… Så inte konstigt du har sämre tålamod och blir irriterad för det du inte brukar. Kan kanske vara läge med en kurator eller psykolog innan de blir helt för jobbigt. Förstår delvis dina tankar – har också de ibland, blir rädd och orolig för allt hemskt som kan hända nära o kära.
Många kramar till dig och var rädd om dig du med o din familj <3
Men verkligen <3 kram och tack för omtanken fina du!
Kramar i massor❤️
KRAM <3
Åh, vill bara krama dig. Jag känner igen mig i det du beskriver även om min historia ser annorlunda ut. Jag gick länge och tänkte att imorgon blir det bättre, men det blev det inte. Tvärtom, och när min yngsta var 4 månader var depressionen ett faktum, idag vet jag att det inte var Mina tankar och att oron var helt överdimensionerad. Enligt läkarna var det en fördröjd reaktion (ptsd) från min första förlossning. Jag säger inte att det är fallet för dig (depression alltså) , men jag vill uppmärksamma att det är lätt att tänka att om jag bara ändrar min inställning eller om jag bara tänker positivt så blir det bättre, men när depression och ångest har fått grepp så går det inte att styra om tankarna på egen hand, men det finns hjälp. Jag önskar ingen den resa jag behövde göra och jag delar gärna med mig om det kan hjälpa någon att få hjälp i ett tidigare skede. Men jag hoppas att det inte är det som påverkar dig, och önskar att du får känna dig tillbaka på banan inom det närmaste.
Många kramar och all styrka till dig ❤️
Fina du! Vill krama dig tillbaka <3 så stark du är som gått igenom det du har! Jag tror inte det är så i mitt fall men du har så rätt i att det är viktigt att söka hjälp om det behövs innan det är för sent. ALL kärlek <3 <3 och tack för din omtanke, betyder så mycket <3
Skickar massa kramar till dig och familjen! Som du säger nya tag imorgon, det ni gör är fantastiskt och för oss som inte har barn med hjärtfel är det svårt att föreställa sig. Jag är ”orolig” som det är så kan bara tänka hur de kan vara för er. <3
KRAM<3
Du är så klok och har så rätt i att du duger precis som du är <3 Men sen en grej; det är faktiskt okej att må dåligt ibland! Man kan inte alltid må jättebra. För mig blir stressen över att sluta må dåligt så påfrestande att jag bara mår sämre. Om jag bara släpper efter så kan det gå över av den enkla anledningen att jag inte behöver kämpa emot. Kanske kan det tankesättet hjälpa lite 🙂 hoppas du mår bättre snart! Kramar
Fina du <3 tack snälla! Och det har du ju SÅ rätt i. Det är helt sant. KRAM <3
Det är inte omöjligt att du går igenom en försenad sorg. En lång väntan gav er Jolie, men början blev inte som tänkt. Ge det ordentligt med tid och jag vill råda dig att tala med någon utomstående, som kurator eller likande. Ta hand om er. Stor kram!
Så är de nog, kram <3 tack för din omtanke!